Bokbinderi – hantverket att sammanfoga ark till en bok
Fram till mitten av 1800-talet var bokbinderi ett riktigt hantverk. Då utfördes alla arbetsmoment som ingår i att binda en bok av så kallade bokbindare. Så är det inte idag. Idag binds så gott som alla böcker maskinellt. Det innebär att alla arbetsmoment har mekaniserats, vilket är en förutsättning för att kunna framställa stora upplagor.
Så här går det till att binda en bok
Bokbinderi är en konst och består av många arbetsmoment: falsning, sortering och hopläggning, försättspapper, häftning, skärning, inhängning, överklädning och ornering. Kort förklarat kan man säga att processen går till såhär: först viks arken till hälften i önskat i sidformat, därefter kontrollerar man att de falsade häftena ligger i rätt nummerföljd. Sedan tas ett försättsblad fram och de falsade arken sammanfogas i ryggsidan med tråd eller ståltråd.
När arken är sammanfogade i bokens ryggsida är det dags för skärningen. Den innebär att man skär tre sidor vertikalt för att frigöra varje sida från falsningen, och inhängningen där bokblock och pärm förenas. Avslutningvis kläs pärmarnas och ryggens utsida med tyg, skinn eller överdragspapper, och text och ornament trycks på bokens omslag.
Böcker kan konstrueras på många olika sätt
När man pratar om böckers konstruktion så pratar man ofta om olika bandtyper. Idag kan en bok nämligen konstrueras på väldigt många olika sätt. Det finns allt från limbundna pocketböcker med pärmar och rygg av tunn kartong till trådbundna böcker med pärmar helt klädda i skinn. På 700-talet tillverkade man böckernas pärmar av tunna träskivor och klädde dem sedan med läder eller pergament. I slutet av 1400-talet började italienarna använda en typ av kartong istället för träskivor.
Vid maskinell bokproduktion, som är väldigt vanlig idag, tillverkas bokens rygg och pärmar separat. Därefter klistras själva innehållet i boken fast på omslagets insida. Denna typ av konstruktion håller oftast sämre eftersom boken saknar den handbundna bokens “bindning”.
